Antingen så får du skäll för att du inte jobbar eller så får du skäll för att du tar ”svenskarnas” jobb. Jag har funderat på varför man vill utvisa människor som gör rätt, har jobb och betalar skatt: Jag finner ingen anledning utöver att det handlar om rasism.
Det är svårt att se ljusare tider dyka upp nu på grund av lågkonjunkturen. Det märks väldigt tydligt hur högre instanser panickerar för att köpkraften har blivit låg och för att barnafödandet minskar i korrelation med svag privatekonomi (som jag tar upp mer i inlägget: Efter stängda gränser så ska det födas fler barn). Men det syns väldigt tydligt att Migrationsministern Maria Malmer Stenergard och Sverigedemokraterna utnyttjar situationen för att bedriva sin typ av migrationspolitik: Nämligen att det inte ska finnas någon migration. Inte för att lösa lågkonjunkturens utmaningar, men för att det är lättare att få igenom sin inhumana politik. Det har låtit densamma hela tiden under valet så väl som nu. ”Det ska bli konsekvenser för de invandrare som lever på bidrag”. I samband med detta så gör man det svårt för samma grupp människor som också har ett jobb, trots att detta aldrig var en valfråga.
Lönekravet för utomeuropeiska arbetstagare har ökat lavinartat tack vare den nuvarande regeringen. Just nu måste du ha en bruttolön på 27 300 kronor för att kunna tolkas som försörjande nog och därmed kunna få stanna kvar som arbetskraftsinvandrare. Ni kan nog själva fundera på den saken för er själva: När och hur lyckades du tjäna så mycket?
Beräkningen som har gjorts är att 15 000 arbetstagare kommer att drabbas av det här beslutet. Almega tror inte det minsta på att anställningarna tas över av ”svenskar” efter att de redan befintliga arbetstagarna utvisas. Trots detta så verkar Migrationsministern helt säker på sin sak även om hon inte har stöd från något håll. Notera i hennes svar att hon inte uppmanar arbetsgivarna att höja sina löner för att de anställda ska kunna försörja sig själva i större utsträckning. Att människor på absoluta botten ska tjäna mer är inget som Maria Malmer Stenergard verkar hoppas ske.
Och den dystra sanningen är att företagen inte har särskilt många möjligheter att höja lönerna i dessa tider. Ett städföretag i Halland som kunde låta sina anställda få högre lön för att inte drabbas av Regeringens migrationspolitik kommer att få högre utgifter motsvarande över 200 000 kronor i månaden för detta. I stora fall är det verkligen värt att göra så med anledning av inflationen och för att städfirmor ligger efter väldigt mycket i löneutvecklingen. Men många andra bolag kan tyvärr inte göra samma resa. I viss mån är det såklart på grund av arbetsgivarna själva för att de inte har varit långsiktigt planerande nog, men i många fall är det på grund av att Migrationsministern har satt krokben för hela arbetsmarknaden. Det hade varit lättare att hjälpa till under en högkonjunktur, men nu sitter vi alla där vi sitter.
Det som Regeringen (läs samtliga högerpartier) inte verkar vilja ta i beaktande är att det för många personer handlar om liv och död, även i Sverige. För en familj på två vuxna och ett litet barn så ligger existensminimum på 19 500 kronor. Alltså en nettoinkomst som fortfarande ligger under det lönekrav på 27 360 kronor före skatt. Så med andra ord: Även om du kan försörja din familj enligt siffrorna så ska det fortfarande inte vara tillräckligt enligt Regeringen som hävdar att du (inte arbetsgivaren som bestämmer din lön, utan just du) är ansvarig för den inkomsten du har. Varför detta är orimligt, vare sig arbetstagaren kommer ifrån, kommer jag att skriva om i ett senare inlägg.
Det spelar helt enkelt ingen roll ifall du som rasifierad gör helt rätt ifrån dig. Damn if you do. Damn if you don’t. Antingen så får du skäll för att du inte jobbar eller så får du skäll för att du tar ”svenskarnas” jobb. Ingen vinner på att det bedrivs rasistisk politik.