Civila palestinier fortsätter dö i Gaza. Den plats som UNICEF har rapporterat vara världens farligaste plats att leva som barn. Ändå straffade Melodifestivalen de som uppmärksammade detta, och mycket tyder på att EBU gör densamma i maj. Frågan är var Eurovisionfansen kommer göra.
OBS: Det här inlägget har ingen koppling eller samarbete med organisationen Skiftet som stod som ansvarigt för kuppen i Mellons andra deltävling. Med det sagt var det en jävligt bra kupp.
Det är fredag den 8:e maj. Jag råkar hamna på Facebook under arbetstid där någon nämner att det är svårt att få biljetter till Euroclub. Alltså ett nattklubbsevent som ska ske under Eurovision-veckans alla dagar i Malmö. ”Fan, jag skulle ju köpa de där” tänker jag för mig själv. Trots allt fick jag tag på biljetter. Men köpte jag precis i affekt? Vad ska jag göra på den där festen ens förutom att stå som en pinne på dansgolvet till överskattade Eurovisionlåtar från mediokra år?
Jag har inte varit taggad på årets Eurovision Song Contest sen december. Jag skämtade för andra att jag inte skulle köpa Eurovision-biljetter för att jag annars skulle storma scenen med nåt politiskt budskap (ja, det politiska läget är så dystert nu). Trots det kommer jag ändå vara i Malmö under Eurovision-veckan. Dels blev jag uppmanad att åka, men jag påminde också mig själv att 18-årige Johan drömde om detta, och ännu har jag aldrig varit på ett enda Eurovision. Resa och logi är fixat, men peppen är ännu inte där. Allt är Israels fel.
Under Mellosäsongen blev jag lite hoppfull när SAMI avslutade sitt och Alis framträdande med orden ”Ingen är fri förrän alla är fria”. De orden behöver vi höra mer av just nu, oavsett vad SVT själva tycker. Det märktes av särskilt när Mellons projektledare Anders Wistbacka tog avstånd från budskapet att vi skulle komma ihåg barnen i Gaza, bland annat med argumentet att ”Vi ska inte ta ställning i några frågor”. Med det argumentet kan Melodifestivalen lika väl sluta skänka pengar till Radiohjälpen. Struntsamma att mängden donationer via Mello var den största någonsin år 2022 när Rysslands invasion av Ukraina skedde.
Ingen av de tävlande Eurovision-artisterna har direkt tagit ställning mot Israels attacker mot Gaza. Det är uppenbart vilka vibbar Marcus & Martinus kommer bidra med i Eurovision, och finska Windows95man nämnde i början av sin uttagning att de inte skulle tävla i Eurovision ifall de vann, där vi i själva verket får se motsatt handling. Nu saknar man verkligen isländska Hatari som tävlade år 2019, eller åtminstone någon som skulle kunna ta deras position. I stället kan Israel både få skönmåla sitt eget land och få alla att tycka synd om dem i det folkmord de själva bedriver. I värsta fall får de samma treatment som Ukraina fick år 2022 när Putin invaderade landet.
När jag tittar hur roligt människor har haft det under Melloturnén undrar jag verkligen ifall de civila palestinierna har glömts bort. Inför min resa till Malmö påminner jag mig själv vad jag måste göra för att det ska bli en Eurovision-vecka att vara stolt över. Något som bland annat innefattar att inte vara ett blint fan som ignorerar det faktum att Israels krig tillåts att normaliseras i Eurovision. Jag hoppas att fler Eurovisionfans väljer att inte vara tysta när tävlingen kommer till Malmö.