Den tolvåriga Murhaf, som samlade ihop fem miljoner kronor förra året genom att sälja majblommor, har till slut fått det han önskar sig allra mest: Uppehållstillstånd. Men fokuset ligger på ett annat barn i Sverige med utvisningsärende på sig. Något sticker dock i folkets ilska: Bryr vi oss om barnen i alla tillfällen, eller bara när det blir stort?
Nyheten om att Murhaf får stanna kvar i Sverige värmer. Den dyker upp i mitt sociala medier-flöde, och jag gläds över att nyhetsmedia inte har glömt bort honom, och att de påminner oss om honom. Frågan är bara om kommentarsfältet bryr sig. Det är ganska svårt att tro det när alla kommentarer lyder något i stil av ”Men Lisa då?”. Den nioåriga flickan från Lidköping som riskerar utvisning till Albanien för att där hamna på barnhem. En väldigt bekymmersam situation där hon har fått gå igenom alldeles för många turer, trots att hon har vårdnadshavare som tar hand om henne just nu.
Jag har bara inte sett något liknande. Utifrån situationen just nu önskar jag att jag såg det ännu mer. Det jag däremot önskar mer än allt är att vi hade en annan situation. Faktum är att orimliga utvisningar ständigt sker, och särskilt bland minderåriga. Flera av dem har bara inte fått ett helt torg fullsatt som Lisa, och några vet inte ens hur en process för uppehållstillstånd går till.
Men de är fortfarande barn som har rotat sig i Sverige.
Jag vill påminna alla en särskild detalj här och nu, för att det är så viktigt att påminna oss om detta: Innan december 2015 fick alla barn som flydde till Sverige permanenta uppehållstillstånd. Efteråt har parti efter parti (i stora fall den nuvarande Regeringen och SD) strukit bort den möjligheten helt och hållet. Kristdemokraterna svängde snabbt i frågan om att familjeåterförening inte skulle kunna få vara en möjlighet, och Migrationsminister Maria Malmer Stenegård (M) har uttryckt sin önskan att inga permanenta uppehållstillstånd ska ges i Sverige. Röstar man på migrationsvidrig politik så är det exakt det som fås.
Jag är glad att det finns ett motstånd mot Lisas utvisningsärende, och jag blir väldigt glad ifall Migrationsverket väljer att backa i ärendet. Det som däremot spelar roll är att det här inte bara gäller ett särskilt barn, utan alla barn. Jag vågar tro att några av de personerna som stod på torget för att få Lisa stanna kvar i landet även röstade på ett parti som aktivt vill se stramare migrationspolitik. Det är inte värdigt att människor (läs migrationsmotståndare) ska handplocka vilka som borde få stanna i Sverige.
Trots att tolvårige Murhaf och hans familj inte hade uppehållstillstånd stoppade det inte honom från att göra gott för andra barn. För det är just det barn får lära sig och ska få bry sig om. Någonting önskvärt vore ifall alla vuxna kunde göra minst lika gott för andra.