Till min förvåning så kan vi som uppskattar både ny musik och nya artister få se någonting annat än det vanliga. Äntligen slipper vi flera gammelveteraner som tävlar för fjärde gången på kort tid för att deras musikkarriärer inte fungerar utan mello.
Jag får nys om flera konserter i Göteborg som jag är sugen att gå på, även om de sker samtidigt som Melodifestivalen. Loney Dear under andra deltävlingen, Augustine under fjärde deltävlingen, och LOVA ska uppträda på Pustervik under själva finalen. Samtidigt kommer en stor mängd göteborgare njuta av en balladkonsert från Molly Sandén under tredje melloveckan. Jag kommer inte se henne eftersom jag föredrar att dansa till hennes musik. Men det faktum att alla hennes spelningar är slutsålda säger en hel del om populariteten. Flera artister bryr sig inte om att mello går på tv, så varför skulle deras fans tycka annorlunda?
Det är väldigt lätt att prioritera väldigt mycket annat en lördagskväll framfört att titta på Melodifestivalenn, och tävlande artister spelar en stor roll i den saken. Även jag är sugen på att göra någonting annat just då för att senare titta på någon mellorepris i efterhand. Startfältet i nästa års mello visar på någontingting nytt och förhoppningsfullt, och det trots att vi inte har hört låtarna ännu.
Självklart är kategorin ’utdaterade artister’ inte helt tom. Men det borde ha förväntats när Mello ska försöka balansera på skalan att vara en tävling där alla gillar något. En vanlig besvikelse däremot, som även har kritiserats under lång tid, är de ständigt återkommande upphovspersonerna som är densamma hela tiden. Även om 40 av 96 låtskrivare/producenter gör debut (varav flera av dem är debuterande artister) så syns det att de återkommande kompositörerna tävlar en handfull låtar vardera. Att deras låtar är bra eller att topp fyra enligt bilden nedan består av låtskrivare till Eurovision-vinnaren Tattoo med Loreen är inte god anledning att de ska ha monopol på mellobidragen. Sätt det här i kontext till hur ofta dessa skriver låtar utanför Melodifestivalen.
Två artister sticker ut lite extra i år, och jag kan nog erkänna att jag längtar lite att få se Gunilla Persson, but only for the lols. Jag kan även tycka att det är modigt att SVT drar in det så kallade huvmössegänget med Fröken Snusk i spetsen. Förbered dock på att hennes låt är mer avskalad och för barnvänlig än hur det vanligtvis brukar låta. Fans borde förbereda sig på att bli besvikna. Det har hänt tidigare i tävlingen.
De artister som jag är väldigt intresserad över är Smash Into Pieces, och Jay Smith. Ja, det är alla av dem. Jag må tycka att Lisa Ajax har en av de bättre rösterna i mellosammanhang. Och jag må ha lyssnat på Clara Klingenströms Behöver inte dig idag flertals gånger. Men jag har slutat ha förväntningar på att de ska ha någonting bättre att erbjuda än det som har hörts tidigare från dem. Minuspoäng bör även ges till de artister som på sistone har byggt upp sin musikkarriär med pop på svenska bara för att just under mello sjunga på engelska. Det ger en liten bitter hint över att vara alltför beroende av att följa en mall i syfte att lyckas på Spotify, eller att vinna Melodifestivalen. Något som svenska låtar inte har varit i närheten av på sistone.
Vi borde inte vara förvånade över att vinnaren av Melodifestivalen 2024 förmodligen heter Marcus & Martinus eller Danny Saucedo. Det som flera av oss (inklussive SVT själva) undrar över är ifall den vanliga svensken kommer att titta på en mellodeltävling utan att ångra det. Då verkar en livekonsert på Pustervik tveklöst lockande.