Vem mår bra av fabriksproducerad julmusik och julshower som bara lever under en av tolv månader? Kan vi inte uppskatta artister som vill göra sin grej under årets alla tolv månader i stället för att alla ska förvandlas till Mariah Carey under december månad?
Det är dags för julbord för mig. Umgänget är väldigt nytt, och jag förvånas att den här ungdomliga restaurangen och baren har ett julbord. Jag antar att det har cirkulerats om att julbord är ett ekonomiskt vinnande koncept. Det sker en massproduktion av julbord precis som julmusik. Och på tal om julmusik: Jag störs under kvällen på en särskild detalj: Nämligen att det bara spelas julmusik från Peter Jöback.
Jag kanske har blivit påverkad av en scen från Terese i kassan där Jöback fick stå som offer för en typisk upplevelse i butik. Ni vet, upplevelsen som det larmas om att butikspersonal mår psykiskt dåligt av. Vad som är ännu mer intressant är hur det kan vara möjligt att ha sån ensidig form av julmusik eftersom det finns tiotusentals jullåtar, där nya pumpas ut hela tiden. Det låter nästan som att det finns en chef på jobbet som säger ”Vadå lyssna på Lisa Ajaxs nya jullåt? Nej, vi ska lyssna på Sanna Nielsens julskiva, för jag vet att den är bra”. Det är såklart orättvis att skylla detta på artisterna, men detta är den typ av jul vi har givit oss själva.
I år undrar jag även ifall vi har glömt bort vilka vi gör julen till för? Har vi slutat kalla julen för barnens högtid? Finns vi fortfarande till för de ensamma under julafton? För allvarligt talat: Vilket barn tänker att höjdpunkten på julen är att se Måns Zelmerlöw och Per Anderssons julshow sådär en vecka innan julafton? Det är där vi verkar ha hamnat.
Ja, jag ger mig rätten att tolkningsföreträda nu när jag inte har sett en enda julshow i år. Jag hade roligare konserter att gå på, med musik som passar alla årets månader. En snabb genomgång av GöteborgsPostens recensioner av årets julshower är att det finns många som får ett medelmåttigt betyg. Arvingarna gör tveklösa covers på bland annat ”Oh holy night”, och det låter som att hela showen hade blivit en flopp om det inte varit för Linnea Henriksson samverkan. Trots detta flockas människor (eller ja, vuxna) till flertal av dessa julframträdanden.
Jag vill med det här inlägget inte säga att vi bara ska lyssna på ”Let it snow” med Dean Martin, eller bara delta på lokalorkesternas julframträdanden. Det jag däremot vill säga är att jag saknar en gemensam jul som alla mår bra av. Oavsett om det är på en arbetsplats som tvingas ge upp sin kärnverksamhet i december månad för att servera julbord, eller om det handlar om den ensamstående föräldern som inte har råd med en julklapp till sina egna barn. I stället så verkar merparten av oss som har marginaler vilja flockas till en Mariah Carey-wannabe. Det är dit pengarna rullar i svåra tider, även när det är jul.
Trots detta, och oavsett vad du flockas till: God jul och gott nytt år.