Många Mello- och Eurovisionfans kommer nog ihåg ilskan som flödade runt utanför Sveriges gränser efter att Finska Käärijä slutade på en andraplats i Eurovision Song Contest 2023. Detta trots att han var tittarnas favorit med över 100 poängs marginal och att han hade fått näst flest poäng någonsin i förhållande till antalet tävlande bidrag (efter Ukraina 2022), och att Sverige inte fick en enda tolva från tittarna. Även norska Stig Karlsen reagerade starkt på juryns makt, och har av den anledningen lobbat för att röstningssystemet ska ändras till att tittarna får 60% poängfördelning varav juryn får 40%.
När Norge hade final i Melodi Grand Prix såg vi att vinnaren kunde koras genom sin poängfördelning av 60 % tittarröster och 40 % internationell jury. Tack vare detta gick Förstaplatsen till folkrock-bandet Gåte som vann med sex poängs marginal mot KEiiNO. Hade poängfördelningen varit 50/50 hade KEiiNO vunnit som var juryns favorit. Samma mönster såg vi i finska uttagningen UMK. Där skulle Sara Siipola vunnit med ett 50/50-system. Men eftersom fördelningen är hela 75/25 för tittarnas fördel vann artisten Windows95man som kom sist bland juryn. De hade kunnat få noll poäng av den symboliska och värdelösa juryn och ändå vinna hela tävlingen.
Frågan är vad man vill åstadkomma med att göra såhär. Visserligen vet vi mellofans att det brukar bli ramaskri på sociala medier när tittarnas favorit inte vinner Melodifestivalen. Det inkluderar den gången en gråtande Anders Bagge var publikfavorit år 2022 som definitivt inte skulle kommit långt i Eurovision. Men jag vill här vara väldigt tydlig: Om man har något emot att en jury får sitt sagt och vill minska deras makt kan man lika gärna plocka bort juryn helt. NRK skulle inte kunna försvara sig ändå om KEiiNO vann norska Melodi Grand Prix trots mindre makt åt juryn. Den enda funktion en jury med minimal påverkan har på resultatet är att göra spännande, om än utdragen teve. Det finns så klart brister med juryer, särskilt när TV-bolag som NRK väljer att åtta av tio länder i den internationella juryn skall vara västerländska. Men det går likaväl att finna bias från tittare som röstar på bidrag som är helt beroende av inspelad sång. Att detta tillåts i Eurovision har såklart ett antal fördelar. Men vi har sett att de tävlande Eurovision-bidragen och slutresultaten har ändrats i samband med förändringen.
Även Melodifestivalen har i åratal ändrat sitt röstningssystem av olika anledningar, från att göra röstningen mer rättvis till att få Aftonbladets nöjesreportrar att sluta skriva att fel låt vann. Melodifestivalen har inte heller haft lika fördelning mellan tittare och jurygrupper. Poängvis är det så, men det är en stor fördel för tittare att kunna fortsätta rösta efter att juryn har givit ut sina poäng, och nu även att du får fler gratisröster i appen. Exakt hur detta har påverkat röstningen vet vi tyvärr inte eftersom SVT är alltför hemlighetsfulla om antalet röster per omgång och per åldersgrupp. Jag har dock ingenting emot den här typen av röstningssystem eftersom tittarna ges möjlighet att påverka. Programledare har ständigt sagt “Du har ingenting att säga ifall du inte röstar”. Och i en mån finns det en sanning i detta när vi ständigt öppnar upp möjligheterna för att rösta. Bara det faktum att det är gratis att rösta i Melodifestivalen är en stor anledning att inte hålla sig tillbaka.
När Eurovision introducerade splittrade poängsystem år 2016 gjordes det i mitten på februari. Press från flera håll kommer och kan fortsätta komma att göra Eurovisions poängsystem “mer rättvist”. Oavsett vad vi tycker är det sista Eurovision behöver ett nytt poängsystem. Pröva själv att skapa ett poängsystem för 40% jurygrupper och 60% tittargrupper som faktiskt är förståeligt. När den så kallade referensgruppen samlas för att ge mer makt åt tittare, ifall det nu blir så, kan de titta på Melodifestivalen och överväga röstning även efter juryresultaten. Alternativen är att plocka bort juryn helt eller att låta röstningen se ut som nu.