”M har inte ätit på flera dar. Till er som kan ge en slant: Skriv gärna till mig så får ni ett nummer att swisha till”.
För ett par veckor sedan dök ett inlägg med denna text upp i mitt Facebook-flöde. Jag känner inte denna M, men det kändes självklart för mig att skänka pengar. Hur många det är som gör det spelar ingen roll. Det ska inte hindra mig från att bidra.
Personen som skapade inlägget heter Kinna Skoglund. hon är engagerad i flera ideella organisationer, och grundare av rörelsen #taettklivframåt som hon startade dagen efter valnatten år 2022. Kinna är en person som jag har fått lära känna på vägen, och i mitt Facebook-flöde är hon och hennes rörelse(r) närvarande väldigt ofta. Det finns något i hennes engagemang som väcker mitt intresse.
Vår planerade träff har fått ändra sig de sista dagarna. I stället för att träffas hemma hos henne som planerat behöver vi ses på ett hotell i Lindholmen. Anledningen är att hennes syster har råkat skada ryggen samt att kommunen har nekat förfrågan om korttidsboende och snabb vård. Kinna förklarar under mötet att det är genom systern som hennes engagemang för att hjälpa andra började.
– Det var klart redan när jag var fem år gammal att jag behöver finnas för min syster. Och så har det fortsatt med flera andra människor, säger hon.
Kinna Skoglund menar att det är viktigt att förmedla röster från de som har det svårast. Oavsett om det är människor med funktionssvårigheter och svår ekonomi eller de som ständigt utsätts för rasism.
Hur hittar alla Kinna?
För ett par veckor sen berättade du på Facebook att en man med pseudonymet M behövde ha pengar till mat, och…
– Ja, han skrev till mig idag också, hinner Kinna berätta innan jag hinner fråga om hur M mår. Hon berättar att M har samma problem.
Hur ofta brukar människor höra av sig till dig?
– Det brukar vara fem stycken per dag.
Mängden är förvånande. Det blir över tusen privata förfrågningar per år. Jag får det förklarat att vissa personer, likt M, hör av sig på nytt. Andra bor inte i Göteborg eller ens i Sverige, men undrar ändå om just Kinna kan hjälpa till. Hon fortsätter:
– En väldigt hemsk händelse var när en elev möttes av polis på sin skola på sin artonårsdag för att utvisas. Hennes bror fick varken säga hej då eller reda på händelsen direkt när det skedde. Två år senare hade han fixat ett jobb till systern. Passet och resan tillbaka till Sverige var inte billig. Men systern kunde återvända till Sverige och få leva tillsammans med sin bror.
Hur hittar du dem här personerna som är i behov av hjälp?
– Jag hittar aldrig dem. De hittar mig. Jag frågade en person hur hon hittade mig, och hon svarade ”Nä, jag skrollade bara på Facebook och letade bland snälla människor, och då dök du upp”, svarar Kinna.
Märker du någon skillnad på frågan om hjälp nu i jämförelse med innan valet?
– Ja. Behoven av hjälp är flera nu.
Berättelsen om #taettklivframåt
Kinna Skoglund har alltid använt sociala medier för att få ett budskap utspritt. I flera exempel nämner hon antalet visningar för särskilda inlägg. Det senaste exemplet kommer från de tre riksdagspartierna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Tidigare meddelade de om sitt utskottsinitiativ för att stärka folkbildningen. Efter ett dygn skriver hon privat till f.d. kulturministern Amanda Lind (MP): Nu har 800 000 personer sett mitt delade inlägg om ert utskottsinitiativ.
| Folkbildningens framtid Den svenska regeringen har meddelat att studieförbunden får 250 miljoner mindre pengar för sin verksamhet år 2024. Ännu mindre summor delas ut år 2025 och 2026. Maria Graner, som är generalsekreterare för Folkbildningsrådet, menar att det får stora konsekvenser för människors tillgång till bildning och utbildning i hela landet. |
Hur startade rörelsen #taettklivframåt?
– Den startade som ett motprotest av mig dagen efter valnatten. Jag ville samla människor som ville se en stark demokrati och folkbildning. Under första mötet frågade vi oss vad vi ville göra under varje månadsträff. Många av oss var trötta, och trösklarna för att andra skulle engagera sig fick inte vara för höga.
– Till slut kom vi fram till att vi skulle ta promenader. Vi går ihop med de som bor nära oss, alternativt kopplar vi upp oss digitalt medan vi promenerar. Senare lägger vi upp promenaden på sociala medier med hashtaggen #taettklivframåt.
Kinna vill att rörelsen ska synas på så många platser som möjligt. Det kan göra väldigt mycket att en person kommenterar på ett Facebook-inlägg med meningen Nu måste vi #taettklivframåt. Om flera gör det kontinuerligt varje gång kommer intresset väckas. Kinna är övertygad att detta ger resultat.
– Till en början kunde vi vara cirka 400 personer under en månadsträff. Nu är vi 800 personer som deltar, förklarar hon.
Och hashtaggen är inte exklusiv. Tvärtom uppmanar #taettklivframåt ständigt andra med demokratiska och folkbildande värderingar att använda den. Hon förklarar vidare:
– Vi har tagit kontakt med studieförbunden för att de ska använda taggen när de postar på exempelvis Instagram. Några har sagt nej med motiveringen att de endast vill nå ut med sin egen hashtag. Men det som är spännande är att studieförbunden Bilda och Medborgarskolan är med och skriver till sina medlemmar att de ska #taettklivframåt.
Det Kinna menar är spännande är att Bilda och Medborgarskolan är knutna till regeringspartierna Kristdemokraterna respektive Moderaterna, och därmed spelar dubbla roller i frågan om folkbildning.
Har du något tips till de människor som vill engagera sig för demokrati, folkbildning och mänskliga rättigheter?
– Mitt tips är att man inte behöver tro att man ska göra en stor grej. Vi är vana att människor behöver bestämma vilka grupper, åsikter och partier de vill tillhöra. Jag tror inte att det behövs nu. Jag tror att varje litet kliv framåt är viktigt, som till exempel att peppa och säga hej. För de små grejerna är avgörande för att komma framåt. Ta kontakt med någon som gör mycket och fråga den om tips. För den som gör mycket kan i många fall inte göra det lilla. Om många gör det lilla blir det väldigt stort, svarar hon.
Det är svårt att inte imponeras av Kinnas engagemang och hennes möjlighet att ge tid för andra människor. Hon går tillbaka till hotellrummet där systern sover och jag tar mig hemåt i mörkret med många känslor inom mig. I en mörk tid när det känns som att det har blivit svårare att hjälpa dem som behöver hjälp så behövs en påminnelse om att vi inte är ensamma. Vi är många som vill bidra med allt från pengar till bildning. Och fler behöver vi bli. Det ger mig känslor av hopp. Känslor som bland annat resulterar i att jag tar upp mobilen och swishar matpengar till M en andra gång. Det är det lilla jag bidrar med innan dagen är över.