Jimmie Åkesson fortsätter radikalisera svenskars syn på invandrare, och det finns stora anledningar att de som inte har vit hud och svenska efternamn bör vara oroliga, oavsett hur Åkesson och Kristersson försöker lugna till det.
Att jag som barn har vuxit upp med ett muslimklingande efternamn i Sverige har haft sina utmaningar. Jag uppskattar de människor som äger sina utländskt klingande efternamn och som inte ger något skit att det kan. Jag har aldrig kunnat göra det som ung, och det finns många anledningar till detta varav en av dem var att jag konstaterade tidigt att jag var ateist. Det fanns alltså få anledningar för mig att behålla det efternamnet.
Det som skedde förra året var ytterligare en SD-storm. Förslaget som skulle drivas vidare handlade om att både stoppa moskebyggen och riva befintliga moskeer. Ett uttalande som har fått internationell spridning och som definitivt påverkar internationella relationer, NATO-processen såväl synen på Sverige som land. Snabbt gick regeringspartierna ut och tog avstånd från det här uttalandet, och Åkesson har trots det inte ångrat sig i den ståndpunkten. Senast ett liknande konflikt skedde var när Björn Söder sa att Pride legitimerar pedofili. Vi fick aldrig se några konsekvenser i form av handlingar då, och det har vi inte heller fått nu. Då spelar det väldigt lite roll att statsministern säger att muslimer i Sverige inte ska vara oroliga. Så länge han är beroende av SD för att få makten så kan de hädanefter komma med vilket förslag som helst efteråt.
Det är naivt som Åkesson gör hävda att nedstängning av moskeer skulle kunna motverka islamism. Detta eftersom han hävdar att det är en samlingsplats för islamism. Som om dessa personer inte kan mötas någon annanstans om så vore fallet. Det är lika vilselett som förslaget att sätta upp övervakningskameror i syfte att kriminaliteten ska försvinna. Alla kan ta en egen fundering på om det har givit resultat. I stället handlar det här om någonting annat: Nämligen att vi ska selektiv se ner på alla människor som har islam som tro. Och likväl så är det något som sker just nu.
Jag vill samtidgt rikta mig till alla som tänker att det här bara är ett vargsrop: Ni har ingen aning hur det är att växa upp och bo som icke-vit. Det har inte spelat någon roll att jag har bytt efternamn, och det spelar ingen roll hur många vita människor jag omringar mig med. Det tar fortfarande tid för mig att bli accepterad, om jag ens blir det, för att jag inte är vit. Rasisterna kommer fortfarande att spy ut sin rasism. Och människor som inte bryr sig tillräckligt mycket om ojämlikheten i samhället kommer inte stå på antirasisternas sida. Att jag förmodligen skulle bli mer cybermobbad på Twitter (numera X) med det tidigare efternamnet vågar jag påstå. Jag ser hur mina politiska vänner med utländska efternamn behöver jobba i uppförsbacke.
I bästa världar ska ingen person behöva byta efternamn av rädsla för rasister i Sverige. Men det faktum att vi har hamnat i en situation där personer med utländsk bakgrund är ännu mer utsatta på grund av SD:s framåtmarsch i svensk politik så ställs det betydligt högre krav på alla människor. Inte bara andra människor i förorten. Inte bara politiker och journalister. Utan alla människor, inklussive dig. Jag undrar därför vad ska du göra för att rasism inte ska accepteras?